November 2011
13 posts
Jag är livrädd för att leva
och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö.
Den rädslan gjorde liksom att jag inte vågade öppna mig. Jag var så rädd för att inte duga, att inte vara bra nog så jag valde att leva ensam väldigt, väldigt länge. För jag kände också att: ska jag vara ihop med någon så ska jag även älska denne på riktigt, annars får det vara.
Sen blev jag lite äldre och då började jag förstå att jag är inte den person jag är förälskad i, utan jag är mina känslor. Och min kärlek den är enorm, den är vacker och den är unik. Där började jag tycka om mig själv och jag fick tillbaka mod att våga riskera att bli avvisad och att öppna upp lite för kärleken och kvinnorna. Då var det inte längre som att stirra in i ett par revolvermynningar utan då blev det att stirra in i en vacker möjlighet. Eller i någonting som jag ville ha.” —Peter Birro
Ordning och reda. Att skrota flumskolan.
Kampen som pågått sedan 1996. Det tog ett par år innan omvärlden reagerade men sen var den igång. In kom mannen med militärbakgrund som på många år inte visat något som helst intresse för skolpolitiken. Och tog över debatten. Tog över ägandet av skolpolitiken. Med vilka argument? Mer uppsatsskrivning, längre skolgång, mer läxor och längre terminer, elitklasser. Självklart mer betyg. Kontrollskrivningar i större utsträckning och i tidigare skolår. Klart och tydligt. Ofta militant. Det larvigaste av allt måste ändå vara att förbjuda keps och att skriva in skolk i betygen.
Så vad baserar han det på? Vid flertalet fall har journalister och andra politiker anmärkt hur Björklund har refererat till felaktig statistik. Men det har inte stoppat Björklund. Han lyckas komma ut med sitt budskap. Och det biter på många.
Nu är det ungefär tio år sedan Jan Björklund hade något nytt att komma med. Och frågan är kanske hur länge han kan överleva på sina gamla argument när ny statistik visar att hans typ av insatser inte leder till det resultat han önskat utan snarare till motsatsen?
Och vad händer med ett parti som är baserat marknadssamhället när vi nu övergått i ett nätverkssamhället? Det är kanske dags att hitta nya lösningar på kunskapsbristen. Nya vägar att förbättra kunskapen men även nya sätt att mäta kunskap. För det är bara underligt att vi använder oss av samma metoder i skolan nu som på 50-talet när samhället förändrats så. Jag vill bestämt påstå att “att lära” inte är det samma idag. Globalt har fokus ändrats. Som så många gånger tidigare. Och vägarna till kunskap har blivit fler.
Så, Björklund, vad gör vi nu? Nu när hårdare tag i form av tidiga betyg och kepsförbud inte räcker till?
Läs gärna detta: Fokus.