April 2011
34 posts
“Jag är bara halvt död.”
—Allt du behöver och vill ha.
“Perhaps we don’t like what we see: our hips, our loss of hair, our shoe size, our dimples, our knuckles too big, our eating habits, our disposition. We have disclosed these things in secret, likes and dislikes, behind doors with locks, our lonely rooms, our messy desks, our empty hearts, our sudden bursts of energy, our sudden bouts of depression. Don’t worry. Put away your mirrors and your beauty magazines and your books on tape. There is someone right here who knows you more than you do, who is making room on the couch, who is fixing a meal, who is putting on your favorite record, who is listening intently to what you have to say, who is standing there with you, face to face, hand to hand, eye to eye, mouth to mouth. There is no space left uncovered. This is where you belong.”
—Sufjan Stevens (via valiuum)
“Du kan aldrig fisa så tyst att det inte luktar.”
—
Jag vet inte om jag någonsin kommer komma dit. Dit jag försöker se. Det jag tror att jag, då och då, kan få en glimt av. All ens naivitet försvinner på två snabba sekunder. Allt rasar under fötterna. Inte att man inget kommer bli. Bara att det inte är det man vill. Men livet kommer emellan planerna. Och det är väl egentligen ingenting nytt.
Så blev klockan halv två igen. Man räknar timmarna av sömn nu. Fyra och en halv. Det är i alla fall mörkt. Mörkt och tyst. Stillsamt som att man ingen väntar och inte är väntad. Tyst.
Att hitta hem
Du känner det. När du blir bekväm i ditt eget skinn. När du inte är den samma.
Du känner det.
“I may not be dead yet.”
—
